Loading...
Biografi2017-05-17T21:54:59+00:00

Jag föddes 1979 i den lilla bruksorten Avesta där jag växte upp i ett musikaliskt hem. Barn och ungdomskören blev en stor grund i min musikaliska uppfostran och scenen blev en trygg miljö där jag utvecklades.

Mamma kallade mig för ”bysopen” då jag fick följa med henne på allehanda musikaliska upptåg sen väldigt tidig ålder. När det var dags för skolan så fanns där en skillnad på mig och mina klasskamrater. När de drömde om att få bli poliser och  brandmän drömde jag om att lämna någon form av avtryck efter mig. Jag kände tidigt att jag ville göra skillnad på något sätt.

Som tonåring var jag med i skolans kabaré och gjorde mitt första framträdande. Där och då började jag på riktigt förstå att jag hade något som var annorlunda. Jag trivdes på scenen och jag nådde ut till publiken med min röst. Jag började ta sånglektioner för att få hjälp med att utveckla min sångröst. Bla träffade jag en sångpedagog som var operaskolad och fick ytterligare pusselbitar i mitt sångpussel.

Jag gjorde några spelningar men ville jobba på det där avtrycket som jag drömde om som liten. Då kom det ett tv-program som hette Popstars, föregångararen till IDOL.

Jag skulle söka en viss dag men dagen innan så jobbade jag på skolan och var med om en kemiolycka. Allt gick bra men jag fick inte åka för mina kollegor och vänner. Då lovade jag en av mina bästa vänner att om det kom en till säsong av Popstars skulle söka igen. Inga undanflykter eller hinder fick förekomma.

Det kom en till säsong och jag gjorde som jag lovat. På första auditionen satt alla i en aula och personen bredvid mig sa: -Alltså, tänk om någon av oss sitter bredvid den som vinner? VA coolt det vore! Jag höll med och såg mig omkring. Jag gjorde min audition och den ledde till nästa steg, nästa steg och tillslut stod jag där tillsammans med två finalister. Det ropades ut i alla högtalare att jag hade vunnit och karusellen var igång!

Turné, skivinspelning, signeringar och en hel karusell av aktiviteter genomfördes. Det kändes som om det var nu det skulle hända, vilket det gjorde ett kort tag iaf.

Efter ett par månader började det gå mer trögt med kontakten med skivbolaget som ville satsa men det som utlovats föll inte in. Det var en konstig period i mitt liv. Alla utanför trodde jag hade guld och gröna skogar, medan min verklighet var att simma i sirap med händerna på ryggen.

Tillslut så kom orden; -Vi kommer inte att förlänga ditt kontrakt. Tack för den här tiden och lycka till.

Jag stod där utan någon som helst aning om hur eller vad jag skulle ta mig till. Jag började skriva musik och gick tillbaka till mitt skoljobb. Några tuffa år följde där jag egentligen inte förstod varför det var tufft.

Livet ledde in mig på teater. Jag reste till New York och efter det till Ö-vik och Musikmakarna. Där fick jag förkovra mig i mitt låtskrivande. Det var oerhört utvecklande att gå den utbildningen och på så vis sätta mer vikt på att vara en större del av mitt musikaliska uttryck. En känsla som låg med under min första platta var nämligen att jag inte riktigt fick dela det jag ville förmedla. Här kom en vidare utveckling i mitt uttryck och jag fick några roliga och intressanta år tillsammans med andra likasinnade och sköna människor.

Det som också började ta mer plats var min entreprenöriella sida. Jag är en person som ser utvecklingspotential i många saker jag möter. Det har resulterat i att jag idag arbetar med event, högtalare, arrangemang, stadsutvecklingsföreningar samt som initiativtagare och projektledare. Utmaningar är det som driver mig och jag älskar att koka ihop kreativa idéer!

2008 innan jag började musikmakarna kunde jag efter att ha sjungit i ca 10 minuter bli rejält hes. Jag blev rädd för att det var något fysiskt fel och det skapade en smärre panik inom mig. Jag kontaktade en vän till mig som sjunger en del och hon tipsade om en sångpedagog som hette Ulrika Uhlin Segerström. En underbar person som lyssnade på mig en bra stund och sa sen: -Din röst, den kommer vi att fixa till snabbt ska du se. Vi gjorde några övningar och när vi var klara för dagen så gick jag därifrån som på rosa små moln, jag var inte hes längre! Vi jobbade mycket tillsammans och vi pratade mycket om livet. Utan Ulrika så hade jag inte varit så bra som jag är idag. Hon lyfte mig och min förmåga otroligt högt. Tyvärr så fick hon flytta vidare för att sjunga med änglarna för några år sen, sörjd och saknad av många.

Av en tillfällighet hamnade jag på en kurs för att bli fältartist. Sverige har en unik företeelse med utbildade frivilliga som gör personalvårdsuppdrag åt försvarsmakten med underhållning som fokus.

Med detta fina förbund har jag uppträtt i Kosovo, Afghanistan, Sydkorea och Thailand. Det sistnämnda var ett väldigt ärofyllt uppdrag där vi medverkade i minnesceremonin för flodvågskatastrofens offer. Det var ett väldigt känsloladdat uppdrag som vi fick göra där på stranden i Kaho Lak. Här fick jag möjlighet att med min röst ge tröst och göra skillnad i en stund av sorg och smärta.

Denna resa resulterade även till att jag skrev låten ”Yesterdays News”.

Alla mina erfarenheter som livet har kokat ihop åt mig har gjort att jag hamnat i det jag är idag. Jag har musiken i mitt hjärta och kommer aldrig släppa den även om jag gör lite stickspår ibland. För mig är musik just så som livet är, fullt av möjligheter och tonartsförändringar. Ibland är livet i moll och ibland i dur, ibland traditionella visor och ibland fri improvisationsjazz. Detta skapar min livspalett och just den vill jag använda i mitt jobb att skapa och förmedla musik. Mitt mål är att få göra skillnad med det jag är bäst på, att förmedla känsla genom sång och artisteri.

//Johannes Kotschy